På modet med miljö

Förra veckan, grävandes i en frysdisk på ICA, överhörde jag en diskussion om så kallad flygskam. ”Äh, det är bara en trend att vara miljömedveten och inte flyga! Den trenden dör snart ut, och jag tänker minsann inte anpassa mig efter en massa olika trender hela tiden” var orden som fick mig att vilja kasta paketet med frysta blåbär i marken – alternativt rakt på personen som talat – och skrika ”Vakna! Miljöhotet är inga jäkla stuprörsjeans, foppatofflor eller hockeyfrisyrer! Samma sak med miljömedvetenheten, det är ingen trend man kan strunta i att följa!”. Men, jag förblev tyst. Detta var nog första gången jag har velat kasta bär på någon, men verkligen inte första gången jag hört ”trend” som argumentet för att inte engagera sig i miljöfrågor.

Innan vi fördömer frysdiskpersonen helt och hållet finns det dock en sak vi måste fråga oss – Kan det ligga något i det personen sade? Är det en trend att vara miljömedveten? Svaret på den frågan tror jag är: ja. Allt runtomkring mig tyder faktiskt på att det är på modet med miljö; influencers som promotar trädtandborstar, företag som tar fram hållbara varianter på klassiska varor, senaste upplagan av ”årets julklapp” (som var ”återvunnet plagg”) och kändisar som postar selfies med Greta Thunberg. Så, på sätt och vis är det ett korrekt antagande att det är en trend att vara miljömedveten och inte flyga. Men, här måste man ändå se nyansskillnaderna – det måste finnas skillnad på trend och trend.

Låt oss jämföra hållbarhetstrenden med en annan trend: hockeyfrillan. Jag – som i och för sig är för ung för att ha några egna minnen av den – ser framför mig det blonda svallet på Tommy Nilsson fladdra till tonerna av densammes mellobidrag 1989, så fort jag hör talas om denna mytomspunna frisyr. Tanken som följer är naturligtvis: VARFÖR, och HUR blev detta haveri till frisyr en trend? Svaret är: jag vet inte, samt jag förstår inte. Någon påstår sig säkert ha ett svar, men jag tror att många tänker som jag: hockeyfrillan var helt enkelt en klassisk trend – omöjlig att härleda och över på några år. Går det då att säga samma om hållbarhetstrenden? Omöjlig att härleda? Svar: nej, ett faktiskt klimathot tillsammans med studier och fakta kräver en trend som denna för att människor ska reagera och agera. Över på några år? Svar: nej, omställningen till ett mer hållbart samhälle kommer ta mer än bara några år och med en strid ström av nya uppfinningar och idéer tyder inget på att vi kommer sluta bry oss om miljön. Alltså går det faktiskt inte att säga miljömedvetenhet ”bara är en trend” – den är så mycket mer än så.

Vidare finns det en helt egen diskussion kring huruvida det är bra eller inte att hållbarhet har gjorts trendigt (ping ”Greenwashing”) men jag tänker stanna här, vid att miljömedvetenhet förvisso är en trend, men att den samtidigt inte följer samma princip som övriga trender. Att inte sopsortera är inte samma som att vägra bära foppatofflor på stan. Nej, det är faktiskt bara att hänga på den här trenden. Det går inte att komma ifrån att den är fullt rimlig och motiverad. Den visar heller inte några tecken på att försvinna. Så, till frysdiskpersonen: Ta dig en stor kopp skärp-dig och häng med på hållbarhetståget, annars riskerar du att få bär i huvudet nästa gång du är på ICA.

Agnes Garvell

Hållbar hållbarhet

Det talas mycket om att dagens människa behöver lära om för att kunna uppnå en hållbar livsstil. Samtidigt trycker allas vår Greta Thunberg på att det inte finns tid för att successivt öka sina miljömedvetna vardagsval utan att denna omlärning behöver ske på sekunden. Nu kommer nog kära Greta börja gråta, men nedan följer mina tankar om hur jag tror att vi egentligen når målet om ett hållbart samhälle; hur vår hållbarhet blir hållbar!

Att lära om tolkar jag som att ändra sin livsstil och när jag hör detta tänker jag osökt på alla dessa eviga nyårslöften jag gett mig själv. Jag, tillsammans med stora delar av svenska folket, är nämligen en sådan som vid 12-slagets champangeklirr oräkneliga gånger svurit att börja träna mer under kommande år. Detta gjorde jag senast årsskiftet 2018/2019 och ändå sitter jag här nu, i juni, och försöker minnas när det egentligen var jag besökte gymmet senast. Nyårslöftet är alltså inte riktigt min grej. Det håller aldrig i längden, vilket jag tror att många kan relatera till. Med facit (läs: otaligt googlande av ”varför håller jag aldrig mitt nyårslöfte?!??” samt ”Hur bryter man egentligen vanor?” och ”Är det omöjligt att byta livsstil?!”) i hand vill jag påstå att mycket tyder på att nyckeln till omlärning eller byte av livsstil är att ta ett steg i taget. Ibland väldigt små steg eller till och med ett steg tillbaka, men att man trots detta ska vara nöjd med sig själv. Riskerar man att gå ut för hårt – vilket ärligt talat ett löfte om att börja träna varje dag trots att man vanligtvis på sin höjd springer till bussen någon gång i veckan är – riskerar man också att förlora och ge upp. Det är alltså klassisk positiv förstärkning: uppmärksammandet av det positiva istället för det negativa och något som generellt kopplas till upplärning av hundar och i vissa fall barn, som gäller för omlärning för vuxna människor också! Tänka sig va’, vad hjärnan är simpel ändå.

Kan bristen på globalt miljöengagemang bero på att folk ser sitt miljötänk som ett nyårslöfte snarare än något som ska vara för livet?

Så, är det för kontroversiellt att applicera denna tanke om positiv förstärkning på omlärningen av människans miljöovänliga vardagsvanor också? Kan bristen på globalt miljöengagemang bero på att folk ser sitt miljötänk som ett nyårslöfte snarare än något som ska vara för livet? Är det därför så många inte ens kommer igång, för att projektet ”rädda världen” känns lika stort och ouppnåeligt som att bli redo för ”beach 2019”?

Till er som nu tror att resten av texten kommer att handla om att jag anser det vara okej att två gånger per år få ett bakslag i sitt miljötänk och råka flyga till Thailand vill jag säga – nej, så är det inte. Det är inte den typen av saker som går under kategorin vardag i min värld. Teorin om den positiva förstärkningen är alltså inte applicerbar på de stora miljöbovarna i samhället, för där finns helt enkelt inte utrymme för små steg, varken fram eller bak. När det kommer till t.ex. långflygningar eller investeringar i stora miljöovänliga företag är jag full on Greta – det är bara att lägga av med, på sekunden. Där spelar det ingen roll om du så har jordstampat golv hemma och bara äter egenodlade morötter; om du fortfarande njuter Thailandscharter var tredje månad är din vardagsomlärning i jämförelse onödig. Nej, jag menar istället de till synes mindre sakerna, de som du kanske ofta gör av ren vana och bekvämlighet.

Vad du äter skulle kunna vara en sådan sak, och det ingår i de flesta människors vardag. Jag själv är redan vegetarian av såväl miljö- som etiska skäl, men jag kan tänka mig att samtidigt som jag kämpar med att försöka masa mig till gymmet finns de dem som försöker konsumera mindre kött och animaliska produkter. Jag får ofta höra att andra inte förstår varför man kan vara vegetarian då de ”aldrig skulle klara det själva”. Det är i sådana lägen den positiva förstärkningen kommer in – det är inget att klara! Så länge du inte gör det till ett förbud! Vänd istället på det och se det som en vinst att du faktiskt åt lite mindre kött denna vecka, cyklade till jobbet två av fem dagar, eller köpte sommarjackan second hand. Trots att det låter motsägelsefullt är det kanske ändå så att vi får försöka se det lilla positiva i vår annars obehagligt negativa miljösituation. Detta i alla fall till en början, för att sedan höja kraven. SÅ tror jag att man lär om, med hjälp av positiv förstärkning av miljövänliga vardagsval. DET är hållbar hållbarhet för mig.

Sedan, är det ju såklart ganska orättvist att barn och hundar får godis och kärlek av föräldrar som tecken på positiv förstärkning medan vi vuxna får sköta den biten själva. Men jag kan säga så här – jag är din miljövänsvän om du är min. Bara ring mig så kan jag uppskatta dina små och stora steg och säga ”Bra xxx, du har blivit så himla bra på att plocka isär mjölkpaketet när du sopsorterar istället för att bara kasta hela grejen i brännbart!”. Och du, du kan säga ”Bra Agnes, du behöver faktiskt ingen bil i centrala Lund! Gå nu till gymmet med dig!

(oroväckande) varma sommarhälsningar,

Agnes Garvell

Måste vi vänta tills alla tycker samma?

Vi har alla olika syn på saker, infallsvinklar och erfarenheter. Vissa av oss tar åt oss nya saker lättare, medan andra är mer kritiska till det som är nytt.  

”Om de flesta av oss anser att vi måste ställa om till en mer hållbar värld, hur mycket energi bör man då lägga på att få med de andra?”

Om vi har 10 år på oss att agera och vi måste göra hållbara förändringar inom alla områden och alla industrier, borde vi inte lägga mer energi på att ändra saker istället för att diskutera vad de andra gör och vad de andra tycker?

Vilken framtid har flyget?

Jag har inte flugit på 2,5 år, men innan dess flög jag väldig mycket både i mitt arbete och privat. Det har visat sig att det inte alls är svårt att välja bort flyget. Egentligen är det riktigt skönt att inte behöva gå upp i ottan, stå i kö och sitta obekvämt nära någon man inte känner. Det är klart, semestrarna blir mindre exotiska – men det kan jag leva med. Kanske får man istället möjlighet att uppleva saker i vårt fantastiskt vackra land, med fina städer, fina kuster och fin orörd natur.

”Vad händer med flygbolagen när fler och fler tänker som mig – vem vågar äga aktier i flygbolag?”

Min anledning till att välja bort flyget, är den klimatpåverkan som flyget har. Därför väljer jag digitala lösningar istället för fysiska möte och tycker att det funkar väldigt bra. Sedan finns det ju dom som vill och måste flyga och det är väl klart att dom skall få göra det. Men, som sagt, jag är glad att jag slipper.

Frågan jag ställer mig är bara vad som kommer att hända med flygbolagen när fler och fler tänker som mig – vem vågar äga aktier i flygbolag?