Hållbar hållbarhet

Det talas mycket om att dagens människa behöver lära om för att kunna uppnå en hållbar livsstil. Samtidigt trycker allas vår Greta Thunberg på att det inte finns tid för att successivt öka sina miljömedvetna vardagsval utan att denna omlärning behöver ske på sekunden. Nu kommer nog kära Greta börja gråta, men nedan följer mina tankar om hur jag tror att vi egentligen når målet om ett hållbart samhälle; hur vår hållbarhet blir hållbar!

Att lära om tolkar jag som att ändra sin livsstil och när jag hör detta tänker jag osökt på alla dessa eviga nyårslöften jag gett mig själv. Jag, tillsammans med stora delar av svenska folket, är nämligen en sådan som vid 12-slagets champangeklirr oräkneliga gånger svurit att börja träna mer under kommande år. Detta gjorde jag senast årsskiftet 2018/2019 och ändå sitter jag här nu, i juni, och försöker minnas när det egentligen var jag besökte gymmet senast. Nyårslöftet är alltså inte riktigt min grej. Det håller aldrig i längden, vilket jag tror att många kan relatera till. Med facit (läs: otaligt googlande av ”varför håller jag aldrig mitt nyårslöfte?!??” samt ”Hur bryter man egentligen vanor?” och ”Är det omöjligt att byta livsstil?!”) i hand vill jag påstå att mycket tyder på att nyckeln till omlärning eller byte av livsstil är att ta ett steg i taget. Ibland väldigt små steg eller till och med ett steg tillbaka, men att man trots detta ska vara nöjd med sig själv. Riskerar man att gå ut för hårt – vilket ärligt talat ett löfte om att börja träna varje dag trots att man vanligtvis på sin höjd springer till bussen någon gång i veckan är – riskerar man också att förlora och ge upp. Det är alltså klassisk positiv förstärkning: uppmärksammandet av det positiva istället för det negativa och något som generellt kopplas till upplärning av hundar och i vissa fall barn, som gäller för omlärning för vuxna människor också! Tänka sig va’, vad hjärnan är simpel ändå.

Kan bristen på globalt miljöengagemang bero på att folk ser sitt miljötänk som ett nyårslöfte snarare än något som ska vara för livet?

Så, är det för kontroversiellt att applicera denna tanke om positiv förstärkning på omlärningen av människans miljöovänliga vardagsvanor också? Kan bristen på globalt miljöengagemang bero på att folk ser sitt miljötänk som ett nyårslöfte snarare än något som ska vara för livet? Är det därför så många inte ens kommer igång, för att projektet ”rädda världen” känns lika stort och ouppnåeligt som att bli redo för ”beach 2019”?

Till er som nu tror att resten av texten kommer att handla om att jag anser det vara okej att två gånger per år få ett bakslag i sitt miljötänk och råka flyga till Thailand vill jag säga – nej, så är det inte. Det är inte den typen av saker som går under kategorin vardag i min värld. Teorin om den positiva förstärkningen är alltså inte applicerbar på de stora miljöbovarna i samhället, för där finns helt enkelt inte utrymme för små steg, varken fram eller bak. När det kommer till t.ex. långflygningar eller investeringar i stora miljöovänliga företag är jag full on Greta – det är bara att lägga av med, på sekunden. Där spelar det ingen roll om du så har jordstampat golv hemma och bara äter egenodlade morötter; om du fortfarande njuter Thailandscharter var tredje månad är din vardagsomlärning i jämförelse onödig. Nej, jag menar istället de till synes mindre sakerna, de som du kanske ofta gör av ren vana och bekvämlighet.

Vad du äter skulle kunna vara en sådan sak, och det ingår i de flesta människors vardag. Jag själv är redan vegetarian av såväl miljö- som etiska skäl, men jag kan tänka mig att samtidigt som jag kämpar med att försöka masa mig till gymmet finns de dem som försöker konsumera mindre kött och animaliska produkter. Jag får ofta höra att andra inte förstår varför man kan vara vegetarian då de ”aldrig skulle klara det själva”. Det är i sådana lägen den positiva förstärkningen kommer in – det är inget att klara! Så länge du inte gör det till ett förbud! Vänd istället på det och se det som en vinst att du faktiskt åt lite mindre kött denna vecka, cyklade till jobbet två av fem dagar, eller köpte sommarjackan second hand. Trots att det låter motsägelsefullt är det kanske ändå så att vi får försöka se det lilla positiva i vår annars obehagligt negativa miljösituation. Detta i alla fall till en början, för att sedan höja kraven. SÅ tror jag att man lär om, med hjälp av positiv förstärkning av miljövänliga vardagsval. DET är hållbar hållbarhet för mig.

Sedan, är det ju såklart ganska orättvist att barn och hundar får godis och kärlek av föräldrar som tecken på positiv förstärkning medan vi vuxna får sköta den biten själva. Men jag kan säga så här – jag är din miljövänsvän om du är min. Bara ring mig så kan jag uppskatta dina små och stora steg och säga ”Bra xxx, du har blivit så himla bra på att plocka isär mjölkpaketet när du sopsorterar istället för att bara kasta hela grejen i brännbart!”. Och du, du kan säga ”Bra Agnes, du behöver faktiskt ingen bil i centrala Lund! Gå nu till gymmet med dig!

(oroväckande) varma sommarhälsningar,

Agnes Garvell

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *